martinajohanna.blo.gg

Idag har jag för första gången på åtminstone 10 månader som jag var via gymmet. Jag kommer fan knappt kunna gå i morgon...blev kanske lite väl överambitiös. Jag har liksom aldrig vari riktigt bra på detdär att börja lugnt, nejnej, det ska köras stenhårt från början bara:p 

Jag hade min träningsdagbok med mej, och skrev ner allt vad jag tränade, det var så roligt att se en i fylld sida. 

Sedan var jag ut och skuttade ivar i vagnen i lite över en timme. Drack en kaffe på stan passade vi på att göra också(hade en vän med mej) . Så nu är jag sliten. Verkligen sliten. 

Hittills har jag flera ggr fått höra " oj vad du ser pigg ut trots att du har en liten hemma" jag har alltid skrattat bort det och sagt att han sover ju bara. Men denhär hans förkylning håller nog på att ta knäcken på mej. Det rosslar så högt när han andas, så det låter som att han snarkar. Jag vågar knappt sova för jag är rädd att andningen ska bli svag, trots att läkarna har sagt att det bara är en förkylning. 

Men nu har han låtit såhär i en vecka, och i morgon är det jag som ringer malmska å far å visar opp honom. 

Nej. Nu e ja trött. Så trött. Så trött.